Sträckningar av ljumsken är en av de vanligaste skadorna inom fotbollen. Incidensen har visat sig ligga på 1 skada/1000 speltimmar, samt motsvarar ungefär 11-16 procent av alla skador inom fotbollen. När man tittar på risken för ljumskskada tittar man på yttre och inre faktorer. Inre faktorer som kan ligga till grund för ökad risk är ålder, tidigare ljumskskada med icke adekvat rehabilitering, bålstabilitet, minskad abduktion i höften (höftens förmåga att föras ut i sida) och svaga höftadduktorer (muskler som för benet in mot motsatt ben).

En studie genomförd i Norge 2010 undersökte de inre riskfaktorerna för ljumskskada bland manliga fotbollsspelare. Studien inkluderade 508 spelare i 31 fotbollslag. De använde sig av GrOS (Groin Outcome Score) och klinisk undersökning för bedömning a ljumsken. Spelarna följdes därefter under en säsong.

Under säsongen uppstod 61 ljumskskador som påverkade 55 ben, 51 spelare. Incidensen den säsongen låg på 0,6 skador/1000 speltimmar, 0,3 skador/1000 träningstimmar och 1,8 skador/1000 matchtimmar. Tidigare ljumskskada och svaga adduktorer visade sig vara signifikant för ökad risk av ljumskada.

Konklusionen av studien är att spelare med tidigare ljumskskada och/eller svaga adduktorer har en ökad risk för skada. Tidigare ljumskskadade spelare har 2 gånger ökad risk och spelare med svaga adduktorer har 4 gånger ökad risk(!) för ljumskskada.

Sammanfattat av: Henrik Nilsson, Leg Sjukgymnast, MSc Idrottsmedicin.

Engebretsen AH, Myklebust G, Holme I et al. Intrinsic risk factors for groin injuries among male soccer players. Am J Sports Med. 2010 Okt; 38(10):2051-7. Epub 2010 Aug 10. doi: 10.1177/0363546510375544