Bakgrund: Användandet av prestationshöjande medel är inte ovanligt inom styrkeidrotter, och oron ökar för missbruk av insulin. Insulin kan öka kroppsvikten genom sina anabola egenskaper som verkar på både muskler och fett, vilket gör det till ett attraktivt medel för styrketränade individer som vill ”bygga upp sig”. I denna studie gjordes en enkätundersökning bland styrketränande individer som var aktiva på totalt 38 olika internetforum. Deltagarna skulle delta i regelbunden styrketräning, och personer med diagnosticerad diabetes exkluderades.

Resultat: 2380 svarade på enkäten, varav 861 exkluderades på grund av ofullständiga uppgifter (n=842), oseriösa svar (n=10) eller att de inte styrketränade (n=9). Detta lämnade 1519 svar som inkluderades i studien. Av dessa rapporterade 518 att de använde anabola steroider, och 41 rapporterade att de använde insulin för att öka prestation. Den typiska insulin-användaren var en man på 31 år med en kroppsvikt på 100kg som använde insulin för att gå upp i vikt. Insulinanvändaren använde totalt 16 olika prestationshöjande medel under en ettårsperiod, och 95.1% av alla insulinanvändare använde anabola steroider. Negativa effekter av insulinet såsom hypoglycemi rapporterades av 56.8% av användarna, och 2.9% rapporterade att de förlorat medvetandet som en följd av insulin-inducerad hypoglycemi. Användarna fick enkelt tag på insulin och sprutor från vänner, träningskompisar, annan gymmedlem (40.5%) eller från det lokala apoteket (37.8%). Aven internet användes för att få tag på insulin (8.1%).

Slutsats: Användandet av insulin verkar ha minskat sista åren, men fortsätter ändå vara en vanlig metod för att öka prestation. Det är enkelt att få tag på trots sina höga risker och medicinare, forskare och fitness-samhället behöver vara medvetna som dessa trender och verka för utbildning om vilka risker detta innebär för användaren.

Referens: Weightlifting´s risky new trend: A case series of 41 insulin users. Eric J. Ip, Mitchell J. Barnett, Michael J. Tenerowicz and Paul J. Perry. Curr Sports Med Rep. 2012 Jul-Aug;11(4):176-9.

Sammanfattat av: Katarina Ehrenborg