Sträckningar av ljumsken är en av de vanligaste skadorna inom fotbollen. Incidensen har visat sig ligga på 1 skada/1000 speltimmar, samt motsvarar ungefär 11-16 procent av alla skador inom fotbollen. När man tittar på risken för ljumskskada tittar man på yttre och inre faktorer. Inre faktorer som kan ligga till grund för ökad risk är ålder, tidigare ljumskskada med icke adekvat rehabilitering, bålstabilitet, minskad abduktion i höften (höftens förmåga att föras ut i sida) och svaga höftadduktorer (muskler som för benet in mot motsatt ben).

En studie genomförd i Norge 2010 undersökte de inre riskfaktorerna för ljumskskada bland manliga fotbollsspelare. Studien inkluderade 508 spelare i 31 fotbollslag. De använde sig av GrOS (Groin Outcome Score) och klinisk undersökning för bedömning a ljumsken. Spelarna följdes därefter under en säsong.

Under säsongen uppstod 61 ljumskskador som påverkade 55 ben, 51 spelare. Incidensen den säsongen låg på 0,6 skador/1000 speltimmar, 0,3 skador/1000 träningstimmar och 1,8 skador/1000 matchtimmar. Tidigare ljumskskada och svaga adduktorer visade sig vara signifikant för ökad risk av ljumskada.

Konklusionen av studien är att spelare med tidigare ljumskskada och/eller svaga adduktorer har en ökad risk för skada. Tidigare ljumskskadade spelare har 2 gånger ökad risk och spelare med svaga adduktorer har 4 gånger ökad risk(!) för ljumskskada.

Sammanfattat av: Henrik Nilsson, Leg Sjukgymnast, MSc Idrottsmedicin.

Engebretsen AH, Myklebust G, Holme I et al. Intrinsic risk factors for groin injuries among male soccer players. Am J Sports Med. 2010 Okt; 38(10):2051-7. Epub 2010 Aug 10. doi: 10.1177/0363546510375544

Främre korsbandsskada är en allvarlig skada inom idrotten, som leder till lång frånvaro från aktiviteten.  Det finns åtskilliga studier och forskning gjord om hur man kan och med vilka övningar man kan förhindra att sådana skador uppstår, med andra ord minska risken för främre korsbandsskada. Dock har implementeringen till idrotten varit svår. Vem ska ansvara för preventionsträningen och hur får man spelarna till att göra övningarna.

Ett projekt genomfört inom den norska damhandbollens tre högsta ligor pågick under två säsonger, 1999-2000 och 2000-2001, med syftet att med ett träningsprogram med neuromuskulär träning på balansplatta, balansmatta och med specifika handbollsövningar minska antalet främre korsbandsskador. Träningen var då ledd av sjukgymnaster. Resultatet de fick fram var att spelare som genomfört träningsprogramet hade en minskad risk för främre korsbandskada.  Som slutsats hade projektet en god effekt. Dock efter projektets slut efter den andra säsongen började antalet korsbandsskador stiga successivt igen.

Syftet med den nya studien var då att få tränare och spelare att genomföra träningen utan intervention av sjukgymnast. Med andra ord få tränarna med på banan och genomföra träningen som ett komplement till övrig handbollsträning. Detta gjordes genom att år 2005 genomföra seminarier angående preventionsträningen, runt om i Norge med närmare 500 deltagande tränare. Samt utledning av DVD med övningarna och instruktioner. De skapade även 2008 websidan www.skadefri.no med information angående preventionsträning. Dessa interventioner medförde en ökad compliance för att genomföra preventionsträningen för tränare och spelare. Vilket i sin tur lett till en minskad incidens av främre korsbandsskador, från projektets start säsongen 1998-1999 0,48 skador per lag per säsong till att under säsongen 2009-2010 ligga på 0,22 skador per lag per säsong .

Referens: Myklebust G, Skjolberg A, Bahr R. ACL injury incidence in female handball 10 years after the Norwegian ACL prevention study: important lessons learned. Br J Sports Med. 2013 Feb 12.

Sammanfattat av: Henrik Nilsson, leg. Sjukgymnast. MSc Idrottsmedicin.