Etikettarkiv: Studier

Insulin som doping

Lämna ett svar

Bakgrund: Användandet av prestationshöjande medel är inte ovanligt inom styrkeidrotter, och oron ökar för missbruk av insulin. Insulin kan öka kroppsvikten genom sina anabola egenskaper som verkar på både muskler och fett, vilket gör det till ett attraktivt medel för styrketränade individer som vill ”bygga upp sig”. I denna studie gjordes en enkätundersökning bland styrketränande individer som var aktiva på totalt 38 olika internetforum. Deltagarna skulle delta i regelbunden styrketräning, och personer med diagnosticerad diabetes exkluderades.

Resultat: 2380 svarade på enkäten, varav 861 exkluderades på grund av ofullständiga uppgifter (n=842), oseriösa svar (n=10) eller att de inte styrketränade (n=9). Detta lämnade 1519 svar som inkluderades i studien. Av dessa rapporterade 518 att de använde anabola steroider, och 41 rapporterade att de använde insulin för att öka prestation. Den typiska insulin-användaren var en man på 31 år med en kroppsvikt på 100kg som använde insulin för att gå upp i vikt. Insulinanvändaren använde totalt 16 olika prestationshöjande medel under en ettårsperiod, och 95.1% av alla insulinanvändare använde anabola steroider. Negativa effekter av insulinet såsom hypoglycemi rapporterades av 56.8% av användarna, och 2.9% rapporterade att de förlorat medvetandet som en följd av insulin-inducerad hypoglycemi. Användarna fick enkelt tag på insulin och sprutor från vänner, träningskompisar, annan gymmedlem (40.5%) eller från det lokala apoteket (37.8%). Aven internet användes för att få tag på insulin (8.1%).

Slutsats: Användandet av insulin verkar ha minskat sista åren, men fortsätter ändå vara en vanlig metod för att öka prestation. Det är enkelt att få tag på trots sina höga risker och medicinare, forskare och fitness-samhället behöver vara medvetna som dessa trender och verka för utbildning om vilka risker detta innebär för användaren.

Referens: Weightlifting´s risky new trend: A case series of 41 insulin users. Eric J. Ip, Mitchell J. Barnett, Michael J. Tenerowicz and Paul J. Perry. Curr Sports Med Rep. 2012 Jul-Aug;11(4):176-9.

Sammanfattat av: Katarina Ehrenborg

Ny intressant forskning inom idrottsmedicinen

Lämna ett svar

Som ett led i att göra våra nyhetsbrev samt informationen här på sidan mer innehållsrik har vi i styrelsen beslutat att då och då publicera lite material om ny intressant forskning som berör idrottsmedicin. Om du som läsare har någon intressant studie att tipsa om eller om du rent av vill skriva om någon studie själv får du väldigt gärna höra av dig till oss.

Amerikanska forskare försöker motverka post-traumatisk artros genom att inhibera det inflammatoriska svaret efter allvarlig knäskada.

Baserat på resultat från cellkultur-experiment och djurmodeller finns det indicier på att man skulle kunna motverka brosknedbrytning efter allvarlig knäskada genom att hämma en av de två pro-inflammatoriska molekylerna interleukin (IL)-1 eller TNF-a. Under 2012 har en forskargrupp i North Carolina, USA med artrosforskaren Virgina Kraus i spetsen publicerat en pilotstudie där man gett patienter med en främre korsbandsskada injektion av läkemedlet anakinra i knäleden, inom en månad efter den främre korsbandsskadan. Anakinra är en IL-1 receptor antagonist som binder in till IL-1 receptorn och motverkar därigenom IL-1s biologiska verkan. Studien var liten med endast 11 inkluderade patienter av vilka 6 fick anakinra injektion och 5 patienter fick placebo injektion. I pilotstudien följdes patienterna upp efter 14 dagar. Då såg man en tydlig förbättring beträffande deras subjektiva symptom värderat med ett knäspecifikt frågeformulär (KOOS). Om den här typen av behandling kan minska risken för att utveckla post-traumatisk artros efter allvarlig knäskada får framtiden utvisa.

Referens

Kraus VB, Birmingham J, Stabler TV, Feng S, Taylor DC, Moorman CT 3rd, Garrett WE, Toth AP. Effects of intraarticular IL1-Ra for acute anterior cruciate ligament knee injury: a randomized controlled pilot trial (NCT00332254). Osteoarthritis Cartilage. 2012 Apr;20(4):271-8.

Förmaksflimmer vanligare hos uthållighetsidrottare än i normalpopulationen

Förmaksflimmer är den vanligast förekommande arytmin som vi ser i kliniken och förekommer hos 0.4-1% av befolkningen, och ökar med ålder upp till 8% hos personer över 80 år. Flera studier har föreslagit att incidensen av förmaksflimmer hos uthållighetsidrottare är betydligt högre än i normalpopulationen. Elosua R et al. visade 2005 att personer med mer än 1500 träningstimmar av intensiv uthållighetsträning hade tre till fem gånger ökad förekomst av förmaksflimmer. Mekanismen bakom den ökade förekomsten av förmaksflimmer är ännu oklar, men det har föreslagits att inflammatoriska förändringar, förstorade förmak med fibrosinlagring och ökad vagal påverkan kan vara orsaken. Behandlingen av idrottare föreslås vara minskad aktivitetsnivå, farmakologisk behandling och/eller ablation runt lungvenerna.

Referens

Atrial fibrillation and atrial flutter in athletes. Calvo N, Brugada J, Sitges M, Mont L. Br J Sports Med 2012; 46(suppl I):i37-i43. Open access.

Effekten av ett skadeförebyggande uppvärmningsprogram hos manliga fotbollsspelare på amatörnivå

Fotboll är en av de mest skadedrabbade sporterna och samtidigt en av de allra största. Att försökta ta fram enklare program ämnade att minska skaderisken är därför något viktigt sett både ur samhällets perspektiv och de individuella idrottarnas perspektiv.

Ett sådant program är ”The 11” som är framtaget av FIFAs medicinska organ FMARC. En cohortstudie från Schweiz har visat på en minskad skaderisk med 10-20 procent när både manliga och kvinnliga fotbollsspelare inkluderade det här programmet i sin uppvärmning trots att följsamheten var låg särskilt i de manliga lagen (~20 %). Även en tidigare studie på manliga juniorer har visat på en minskad skaderisk omkring 20 % (Junge et al. 2002)

En ny studie från Holland ville därför undersöka om ”The 11” är effektivt för att minska antalet skador hos endast manliga fotbollsspelare. Tolv lag med totalt 233 spelare inkluderades i studien och de blev tillsagda att genomföra ”The 11” in början på alla träningspass. Följsamheten blev mycket högre i den här studien och var drygt 70 %. Resultatet i studien blev ingen skillnad i skadeincidens och ingen skillnad i skadornas grad. Man såg däremot en minskad mängd knäskador hos lagen som genomförde ”The 11”.

Det finns numera ganska många studier och ett par program framtagna för att minska antalet skador överlag och framför allt knäskador inom fotbollen. Än så länge har dessa studier i huvudsak fokuserat på skador hos flickor eller damfotbollsspelare. Den här studien visar att det som fungerar på denna grupp kanske inte nödvändigtvis fungerar på manliga fotbollsspelare. Än så länge finns det ingen studie som visat en effekt av ett generellt skadeförebyggande program på totala mängden skador hos manliga seniorer. Det finns dock studier som visat att en intervention mot en specifik typ av skada kan minska förekomsten av den skadan, korsband; Caraffa et al. 1996, hamstringskador; Arnason A et al 2008.

Det finns en vidareutveckling av ”The 11” kallad ”The 11+” som har visat sig kunna minska antalet totala skador med 30-50 procent hos norska flickspelare i två studier. Framtiden får utvisa om detta program fungerar även för pojkar och män.

”The 11+” finns att ladda ner gratis på f-marc.com.

Referens

van Beijsterveldt AM et al. Effectiveness of an injury prevention programme for adult male amateur soccer players: a cluster-randomised controlled trial. Br J Sports Med. 2012 Dec;46(16):1114-8.