Idrottsmedicin Syd

En delorganisation till Svensk Förening För Fysisk Aktivitet och Idrottmedicin

Skadepanoramat under OS och Paralympics i London 2012

| Inga kommentarer

Bekymret med skador inom elitidrott har uppmärksammats i media den senaste tiden, och det är välkänt att skador och dess konsekvenser är ett stort bekymmer för idrottaren, men även för samhället. Både den internationella Olympiska kommittén (IOC) och den internationella Paralympiska kommittén (IPC) jobbar numera med skaderegistrering för att kunna analysera vilka skador som är vanligast och utifrån detta utveckla preventions-strategier.

Från OS i London 2012 rapporterades det 1361 skador bland 10568 idrottare (incidence proportion 129 skador/1000 idrottare). Bland de paralympiska idrottarna rapporterades 633 skador bland 4176 idrottare (incidence proportion 178 skador/1000 idrottare). Idrottare inom taekwondo, fotboll, BMX, handboll, mountainbike, friidrott, tyngdlyftning, badminton och landhockey hade som störst risk att råka utför en skada under OS. 35% av skadorna hindrade idrottaren för att deltaga i träning eller tävling. Idrotter med en låg skaderisk var fäktning, kanot, cykling på bana, rodd, skytte och ridning. De fyra vanligaste skade-mekanismerna var överbelastning (25%), icke-kontakt trauma (20%), kontakt med annan idrottare (14%) och kontakt med annat objekt (12%).

De idrotter med högst skadefrekvens under Paralympics var; fotball 5-a-side, tyngdlyftning, goalball, rullstolsfäktning, rullstolsrugby samt friidrott. Idrotter med en låg skadefrekvens var skytte, rodd, segling, cykling, boccia och fäktning. 52% av skadorna var akuta, 32% överbelastningsskador samt 17% acute on chronic. Skuldran var den mest utsatta kroppsdelen (17.7% av alla skador), följt av handled (11.4%), armbåge (8.8%) och knä (7.9%).

Sammanfattningsvis tyder dessa två studier på att det finns en skadeproblematik med både akuta skador samt överbelastningsskador under olympiska/paralympiska sommarspel. Dessutom påvisar resultaten att skadepanoramat är relativt jämlikt bland olympiska och paralympiska idrottare. Konklusionen från de båda studierna är att det i framtiden är viktigt att fortsätta göra epidemiologiska skade-registreringsstudier för att kunna vidareutveckla skaderegistrerings-system, analysera riskfaktorer samt arbeta vidare med prevention av skador inom idrott. Man efterlyser även longitudinella studier där man följer idrottaren under en längre period.

Referenser: Engebretsen L et al. Sports injuries and illnesses during the London Summer Olympic Games 2012. Br J Sports Med. 2013 May;47(7):407-14. Willick SE et al. The epidemiology of injuries at the London 2012 Paralympic Games. Br J Sports Med. 2013 May;47(7):426-32.

Sammanfattat av: Kristina Fagher, leg Sjukgymnast, MSc Idrottsmedicin

Kommentera