Höghöjdsträning har blivit en populär form av träning inom uthållighetsidrott, där ”live high – train low” för närvarande är det mest populära upplägget. Det innebär att idrottaren bor på hög höjd för att öka sin volym av röda blodceller medan de tränar på låg höjd för att kunna träna tillräckligt hårt för att förbättra sin prestation.

Det är dock få studier som verkligen kunnat visa på förändringar i volymen röda blodceller, och så kallade non-responders som inte får någon effekt alls är många. Dessutom är studierna på effekter av höghöjdsträning ofta påverkade av metodologiska fel som gör det svårt att dra några slutsatser om hur stor effekt höghöjdsträning har på prestation. Det är små och heterogena studiepopulationer, studierna är inte randomiserade och ofta tränar de olika grupperna i studien på olika sätt.

Levine et al. (1997) visade en ökning i syrgasupptag efter ”living high – training low”, och denna ökning visade sig vara proportionell till volymsökningen av röda blodceller. Gore et al. (2006) lät idrottare träna under intermittent hypoxi med hypotesen att detta skulle öka både röda blodceller och hemoglobin. Efter 4 veckors träning kunde man inte se någon effekt på röda blodceller, heoglobin eller  erytropoetin (EPO).

Eftersom effekterna på röda blodceller och EPO har varit svårtolkade har flera studier istället valt att fokusera på icke-hematologiska effekter av höghöjdsträning. Gore et al. (2005) föreslog att förbättrad muskelfunktion på mitokondrienivå och förbättrad tålighet mot mjölksyra kan vara orsaker till förbättrad prestation efter vistelse på hög höjd. Mekanismen föreslås vara en speciell transkriptionsfaktor (hypoxia inducible factor 1 alpha) som i vanliga fall har en halveringstid på 5 minuter, men som på hög höjd kan finnas kvar i upp till 30 minuter. Denna faktor sätter igång en mängd fysiologiska svar bl.a. stimulerar nybildning av blodkärl samt flera glykolytiska enzymer vilket leder till bättre funktion i muskelns förmåga att använda energi.

Trots att individuella studier visat att höghöjdsträning har effekt på prestationen så verkar den samlade litteraturen ha svårt att stödja detta påstående. Varken effekterna av höghöjdsträning eller mekanismerna bakom dessa effekter har kunnat bevisas på ett tillfredställande sätt. Detta kan bero på bristerna i studiernas design, och vi kan inte ge meningsfulla rekommendationer om höghöjdsträning förrän bättre studier blivit genomförda.

Sammanfattat av Katarina Ehrenborg, Leg. Sjukgymnast, PhD Klinisk Fysiologi

Paula de Paula, Josef Niebauer. Effects of high altitude training on exercise capacity: fact or myth. Sleep Breath (2012) 16: 233-239.